Ibland hör man den här kommentaren från dom ”stora” grabbarna. Dom där med jättebeamar och slutsteg i kW-klassen. Och väggarna fulla med diplom. Ska sanningen fram så har nog också jag varit av uppfattningen att det gäller att krama ut så mycket som möjligt ur riggen för att nå så långt det går och få de där eftertraktade diplomen.

I början av mitt andra liv som radioamatör (det första var på 60/70 talet) så var jag inne på att skaffa en ordentlig efterbrännkammare till min nya IC-7300. En som kanske kunde kompensera för mina begränsade möjligheter att sätta upp den där femelements allbandsbeamen eller åtminstone en loop för 80-10 m. Det är ju inte alla grannar som tycker det är så trevligt med att ha en ”fågelskrämma” eller ”kraftledning” inkräktande på sin tomt.

Under året har jag dock tänkt om lite. Det började med att jag skaffade en IC-705 att ha med till Öland under sommaren och köra lite portabelt från öns många 44-områden. Den klarar 5 W på det inbyggda batteriet och jag hade väl inga större förhoppningar om några långväga DX utifrån det öländska alvaret. Och visst, några DX blev det kanske inte, men en del intressanta QSO med 5 W och provisoriska antenner. Och det trots relativt taskiga konditioner sista tiden.

Ett sådant QSO var från SAØBBO Bengts husbil med en belgare som samtidigt streamade vårt QSO på youtube. Sen var det ju ganska kul också att kunna köra hela sex 44-områden på en gång från en plats på södra Öland. Det är då man får en pileup som aldrig förr. Eller som på bilden i mitt föregående inlägg, några QSO uppifrån Borgholms slott en av de sista(?) härliga sensommardagarna i mitten av september.

Så nu frågar jag mig därför istället. Är inte livet egentligen för kort för att bara köra QRO?

SM7DMY